Här om dagen läste jag om att man nu började se på idrott som en klassfråga. I samma takt som skolorna minskar på resurser för detta så ökar uppenbarligen skillnaden mellan de som har idrott som en naturlig del av sitt liv och andra. Tidigare fick alla det kontakt med idrott genom skolan om inte annat.
Själv pratar jag en hel del ekonomi med människor och då är det ett ständigt återkommande ämne att använda sina pengar smartare. Givetvis så har nästa alla en upplevelse av att de redan gör allt man kan göra, det är ju så vi människor fungerar. Hade vi vetat något mera än det vi redan vet så hade vi givetvis också tillämpad den kunskapen.
Kunskap är givetvis en klassfråga och det märks kanske mest tydligt av allt inom just ekonomi och förutsättningar för att förstå ekonomi.
Påfallande ofta när jag frågar personer om de investerar så svarar de att de sparar. Det är som att ordet investera inte ens finns med i vokabulären och även om det finns där, så är det inte avsett för dem att använda sig av. Detta är en tydlig klassfråga eftersom begreppet spara är det man lär ut i just skolorna och det är också vad man alltid har viljat att den breda allmänheten skall ägna sig åt. Att spara sina pengar och lägga dem på hög mot en förhållandevis låg ersättning, gärna i banken. Därmed har mer ekonomiskt läskunniga människor kunnat låna dessa pengar billigt och investera dem mot betydande avkastningar.
Att spara pengar är en bra sak, det ägnar sig givetvis även ekonomiskt läskunniga åt, men det är inte det samma som att investera. Att spara är att mer eller mindre passivt ”lägga undan” pengar, ofta till något specifikt men lika ofta bara för att…
Idag sparar människor i pensionsfonder och på bankkonton bara för att ha att ta av den gången det går lite illa eller då man behöver pengar. Det är ett grundläggande bristtänkande som dels utgår från att det kommer sämre tider, men också från att den egna förmågan att skapa pengar kommer att försämras. Allt detta bygger på att man har hängt upp inkomsten på en enda sak, att skaffa sig sina inkomster genom att sälja tid i form av lönearbet.
Att investera däremot är en mera aktiv handling som syftar till att generera pengar. Att pengarnas arbete i sig skapar mer pengar och då givetvis mer pengar även efter att inflation och värdeminskning har gjort sitt. I fråga om sparande så är detta ytterst tveksamt.
Förmodligen hänger detta samman med en rad missuppfattningar och gamla programmeringar kring just begreppet investera. Jag tror att de flesta tror att investeringar endast kan göras om man redan har rätt mycket pengar och att det krävs mycket kunskap för att kunna investera.
Om du bara kan investera 3000:- men kan få dem att växa med 30% på ett år så är det synnerligen lönsamt att till och med låna pengar för en sådan investering, och det finns en hel del sådana möjligheter.
Det kräver visserligen lite kunskaper men fram för allt så kräver det ett intresse, att du är intresserad av att förändra din livsstil. Det är verkligen en klassfråga att sparande dyker upp som en investering för de som inte är ekonomiskt läskunniga.
Jag känner personer som sparar högre belopp varje månad än några av dem jag känner som investerar regelbundet. Det är inte en fråga om hur mycket pengar man har. Det är en fråga om hur man relaterar till sig själv, sitt värde och sin förmåga. Det är en fråga om ifall man kan ”se” hur pengar beter sig eller inte. Det är en fråga om ifall man fokuserar på att skydda sig mot brist, dvs man tänker i brist, eller om man eftersträvar frihet.
Ekonomi är en attitydfråga och attityder är en solklar klassfråga. Vart har du erövrat din ekonomiska läskunnighet och vart får dina barn sin attityd till pengar från?
Artikeln är skriven av Lennart Göthe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar